Kanske är som bomull för mina öron bara för att det är just Parken. Tror dock inte det. Det är något speciellt med den goda och lite sorgsna rösten som gnäller över i världsperspektiv ganska små problem. På ett fint sätt. Känner igen mig igen och kan inte sluta lyssna (05:05)
Kommer bli en del Framtiden Var Här i höst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar