Jobbat det senaste. Ganska mycket. Vilket gör att man kanske blir lite sliten. Eller kanske ganska jättesliten. MEN det finns en gräns för morgonchocken, och den passerade jag imorses:
Stängde igår, kom hem runt ett. Somnade runt 03, utan att ta bort smink etc. Vaknade 06.30 och kunde inte somna om. Sjukaste. Aldrig hänt. Tog självfallet tillvara på tillfället och gick upp, aldrig vart uppe så tidigt sedan jag tog studenten typ (bortsett från sena efterfester, men inte samma grej. Såklart)
Som sagt gick upp, byggde kaffe, käka frukost med pappa och läste tidningen. Pappa kollade konstigt på mig och frågade om jag verkligen hade tagit svininfluensevaccinet och fnissade lite för sig själv. La ingen notis och undrade inte över bakgrunden till hans lilla tisdagsfräckis.
Allt klarnar dock när jag går in i badrummet och ser mig i spegeln. HERREJÄVLAR. Hår överallt och flötigt, äckelhy (tänk mcd-os+mcd-stängning+gammalt smink) och sedan mörka ringar under ögonen i go match med min asbleka hy. Kanon. Kände mig som Quasimodo, eller hans spöke snarare. Go känsla.
Skrek till och sprang in i duschen, pappa mummlade något i stil med "jaha du såg det också.."
Tacka vet jag smink, tvål och schampoo. Samt kaffe. (lugnar nerverna med 'utan dina andetag' - Kent <3)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar