Sjukt. Mamma och Pappa fick med mig ut i spåren idag, har nog aldrig gnällt så mycket i hela mitt liv. Stod på Mammas gamla goa från 80-talet som varken glider framåt eller bakåt mitt i spåret på Sörbo med massa snyggisar som susade förbi. DÖ. Dessutom var mina pjäxor för små och mina kläder för tunna och mina ben för klena och mina öron för kalla och mina stavar för korta. Slog nog personbästa i antal "är vi framme snart" per kilometer.Fick nog och satte mig i en dunge när samma kille hade varvat mig för tredje gången på ett 6 kilometersspår.. Satt där tills det kom en familj förbiåkande med två döttrar i 10-årsåldern, hörde att dom gnällde så hakade på och åkte efter hela vägen tillbaka till bilen. Satte mig, tyckte synd om mig själv och lyssnade på radio så att päronen fick åka klart sina varva på sin nya utrustning som PASSAR. Bah "mysigt" med familjeaktivitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar