Efter att jag och Evelina kollat lite film och tjötat här hemma så följde jag henne en bit hem. Vi burkar alltid stanna och ta farväl utanför det nyrenoverade före detta spökhuset på Norra Sjöbogatan för att vi anser att det är EXAKT mittimellan våra hem. Hade ju vart sjukt om en skulle få gå längre än den andra. Så har det i varje fall alltid varit och det händer mer än ofta att vi blir stående där ett redigt tag och diskuterar livet osv.
Så idag (hursomhelst) när vi stod där och gnällde över att vi inte vill dö ensamma och misslyckade på Sjöbo i våra föräldrahem slog det mig: vi har för helvete stått där och klagat på verkligheten i 7 år. SJU ÅR?!?!? Fyfan är ju en hel livstid för en kanin?! Som lite grädde på moset så träffade jag Sophia idag över en fika och hon berättade hur tråkigt/grått/mongo det kändes att vara hemma från London igen och hur sjukt mycket roligare den staden är. Varför är jag här? Jo för jag har ett jobb här och i slutänden är pengar det enda som räknas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
HAHHAHAHHAHAH jennie vi är nog sorliga :O xD
SvaraRadera