:(

Mamma och pappa står helt chockade i hallen, de har precis kommit hem från sin dagliga motionsrunda i skogen (kl är runt sju) och inser att jag fortfarande är hemma. Pappa ropar lite oroligt "Jennie, vad har hänt?"
Mamma springer dramatiskt upp för trappan och fram till mig som ligger nerbäddad i soffan:
"men HERREGUD, hur är det fatt?! VARFÖR ÄR DU HEMMA?!?" Hon känner på min panna och granskar mig med tveksam blick och konstaterar till sist att jag måste vara jättesjuk.

Ironin i mina föräldrars reaktion är ovärderlig. Jag är iofs lite småchockad själv. Jag stannar hemma ikväll, det är lönehelg och när de lämnade huset var planen att jag skulle ut med dunder och brak.

MEN insåg att det inte riktigt skulle funka. Sammanfattade 39,5 graders feber, hosta, snuva, halsont, ont i hela kroppen och adderade det med att jag ska vara på jobbet klockan tio imorgon. Kändes som ett smart drag att stanna inne och krya på sig för en gångs skull. Enda nackdel, och den är grov, är att jag missar Fridas sista utekväll innan hon far till Amerikat :( Förmodligen därför jag försökte inbilla mig in i det sista att jag skulle dra till med en karatefylla ikväll.. fruktansvärt tråkigt att missa och så typiskt att man ska vara sjuk precis nu.

Vet att jag kommer sitta här hemma och ha festabstinens.. Det är väl bara till att gilla läget och bädda ner sig med en kopp te (hoppas på det bästa)

Önskar Frida världens bästa kväll och tänker på alla som är ute och roar sig medan jag sitter här i min misär. Ha en kanonkväll!